Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Mestys historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 173 -
- Dat är lätt att hata, män svårt att förlåta; jag
tror därför, att dän, som kan förlåta, är mar än
människa.
- Mesty är, tänkte Jack, nästan lika god kristen,
som folk brukar vara.
- Vad tusan! ropade Mesty, seende ut genom
kajutfönstret, drockna hondar hava satt al d på tältet.
Jack såg ut och märkte, att tältet stod i lågor.
- Jag gissar, dä kalla nättärna kväsa däras
övär-mod, sade Mesty; massa Easy, ni skall snart sä, att
dä bägära få komma ombord.
Jack tänkte detsamma och var nu mycket
angelägen att få komma därifrån, ty i gömmorna i
kajutan hade han upptäckt ett sjökort över Medelhavet,
som han uppmärksamt hade studerat; han hade fått
reda på Gibraltarklippan och hade dragit upp Harpys
kurs upp till Cap de Gatte och Tarragona.
- Se här, Mesty, jag börjar nu komma till
klarhet; här är Gibraltar, Cap de Gatte och Tarragona;
som ni kommer ihåg, hade vi för två dagar sedan
passerat Cap de Gatte, då vi av stormen drevos från
land, så att vi då gått ungefär tolv tum och hade
blott fyra kvar.
- Ja, massa, jag sär dat.
- Då vi drevos av nordanvinden ifrån land,
måste vi kommit den här vägen, och här ha vi tre små
öar, Zaffarinöarna, utan några ortnamn och sålunda
antagligen obebodda; ni ser, att de ligga precis som
de öar, invid vilka vi ankrat; vi måste alltså vara vid
Zaffarinöarna och endast sex tum från Gibraltar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
