Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Vår hjälte gör en ny kryssning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 208 -
lika fruktbar som förut. Besättningen, utom
skepparen, bestod av två karlar och en pojke, de tre
sist nämnda sutto framme i fören med ögonen fästa
på land, då de ilade från udde till udde.
Skepparen satt akter ut vid rodret, och plågade
med sina artigheter våra unga kadetter, vilka endast
önskade att lämnas i fred. Slutligen bådo de
skepparen lämna dem några täcken att lägga sig på,
emedan de önskade sova. Han ropade på pojken att
taga rodret samt skaffade dem, vad de önskade,
varefter han själv gick för ut. Våra kadetter lade sig
ned för att stirra på stjärnorna ovan dem utan att
växla ett ord. Jack bröt slutligen tystnaden,
sägande:
- Detta är i sanning härligt, Gascon. Mitt hjärta
flyger bort med farkosten, och det tyckes mig, som
om till och med båten njöte av sin frihet. Fri plöjer
den vågen i stället för att vara fängslad vid kabel
och ankar.
- Det är bara känsloprat, Jack; den är icke mera
fri nu, än när den låg till ankars; den är tvungen att
lyda rorgängaren och får gå, blott dit han vill. Ni
kan lika såväl säga, att en häst, tagen ur stallet, är
fri med betsel i mun och ryttare på ryggen.
- Det där är bara förnuftigt prat, Ned, som
nedgör alla illusioner. Glöm ej, att vi i alla fall nu äro
fria. Vilka maskiner äro vi icke på en örlogsman!
Vi gå, stå, tala, äta, dricka, sova, stiga upp,
fullkomligt efter klocka; man drager upp oss för tjugo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
