Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ödets växlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 233 -
er, hoppas jag även, att ni, mina herrar, när ni
kommit till lugn besinning, skolen tacka dessa främlingar,
för att de hindrat er att begå en gärning, som skulle
belastat era samveten och förbittrat er framtid. Ni
kunna gå, signori; på er, don Silvio, har jag i
sanning bedragit mig! Er tacksamhetsskuld borde
hindrat er från att göra er skyldig till ett dylikt
uppförande; ni, don Scipione, är väl blott missledd; men
i en punkt hava ni båda vanärat er. För två dagar
sedan voro bägge mina söner här; varför kom ni inte
då? Om ni velat hämnas på mig, hade ni ej kunnat
göra det fullständigare än i mina barns personer, och
ni skulle då ej handlat som lönmördare genom att
överfalla en ensam gubbe. Tag edra värjor, signori,
och bruka dem bättre i framtiden. Mot blivande
angrepp skall jag vara bättre beredd.
Gascon, som förstod hans ord, räckte därpå de
unga adelsmännen värjorna; de stucko dem i slidan
och lämnade rummet utan att säga ett ord.
- Vilka ni än äro, har jag endast er att tacka for
mitt liv, sade den gamle herrn med en prövande
blick på de två kadetternas yttre.
- Vi äro, svarade Gascon, officerare i engelska
flottan och gentlemän; i natt strandade vår farkost
och ha vi under natten vandrat hit för att söka hjälp
och föda samt en ledsagare till Palermo, där vi skola
finna vänner och medel att visa oss som gentlemän.
- Hava ni lidit skeppsbrott, signori? Förlorade
många människor livet?
- Nej, vårt skepp ligger vid Malta; vi voro ute
P. K. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
