Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ödets växlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 235 -
- Nej, signor, men han kan tala franska och
spanska.
- Talar han spanska, kan min dotter tala rned
honom. Hon har nyligen återvänt från Spanien. Vi
äro besläktade med en förnäm familj där.
Don Rebiera förde dem därpå in i ett annat rum,
där en måltid uppdukades, som våra unga kadetter
läto all rättvisa vederfaras.
- Till er och er väns underrättelse, skall jag, sade
don Rebiera, omtala anledningen till det våldsamma
uppträde, som ni så lyckligt gjorde slut på. Men
först vill jag skicka ned efter donna Chiara och min
dotter Agnese, så att de kunna sysselsätta er vän,
som eljest skulle ha för tråkigt; min hustru förstår
nog spanska, och min dotter har, såsom jag nyss
omnämnt, kommit från Spanien, där hon uppehållit sig
några år.
Donna Chiara och donna Agnese inkommo och
blevo presenterade. Jack, som förut ej lagt märke
till dem, sade för sig själv:
- Jag har sett ett ansikte, som liknar denna unga
flickas.
Donna Chiara var mycket nådig, och då hon
kanhända visste,, att hennes stämma skulle överrösta
hennes mans, föreslog hon Jack att gå ned i trädgården,
där de några minuter därefter satte sig i ett lusthus.
Den gamla damen talade icke mycket spanska, men
fastän hon, då hon saknade ord, brukade ett
italienskt, förstod dock Jack henne förträffligt. Hon
berättade för honom, att hennes syster för länge sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
