Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jack och Ned råka illa ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 254 -
hela sanningen, med undantag av att vi glömt att
begära permission, och jag tycker väl, att den
historien kan vara värd sina tio pund. Huru mycket
tänker ni taga upp, Jack?
- Två hundra pund! Jag tänker göra min
kryssning så munter som möjligt.
- Men tror ni, att gubben accepterar det?
- Det kan ni vara lugn för, Ned.
- Då har ni rätt i, att han är filosof; Gud give,
att han kunde lära min pappa detsamma, ty han
skyr anblicken av en växel värre än pesten.
- Drag då icke på honom, Ned; jag har nog
för oss båda. Om var och en hade lika stor
förmögenhet här i världen, kunde ni draga lika så
mycket som jag, men då ni nu icke kan det, skall ni
till följd av jämlikhetsprincipen hava hälvten av
mina pengar.
- Ni gör mig snart till er proselyt, Jack. Er
filosofi är ändå icke så dum, som jag trodde; den
har åtminstone spart gubben min tio pund, vilka
han som överste på halv sold har tusan så svårt att
undvara.
Då de kommo tillbaka till värdshuset, funno de
där don Filippo och don Martino, till vilka don
Rebiera hade skrivit och som med öppna armar
bjödo dem välkomna. De voro två ståtliga unga
män om aderton och nitton år, som nu fullbordade
sin militära uppfostran. Jack bjöd dem på
middag hos sig, och de blevo snart oskiljaktiga från vår
hjälte. De förde honom med sig överallt, på teat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
