Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Easy spelar rollen av en sannskyldig demon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uträttat något gott i kväll. Jag har hindrat dessa
skurkar att göra en familj arvlös. Vad det också
kan vara för en, bör den vara mig ofantligt
tacksam. Men vad skall jag göra, om prästerna
upptäcka mig? Jag vågar icke mera gå i land för att
ej falla i inkvisitionens klor. Gud vet, var jag är;
jag vill stiga upp på kullen där och se efter, om
jag ej känner igen mig. Jack steg upp på den och
såg sig omkring. Där är havet, vars böljor försilvras
av månen, och här är vägen; den måste alltså föra
till Mahon. Men vad är det, som kommer där?
En vagn. Det är ju samma gula vagn och samma
gamla gula dam med diamanterna och de två
förgyllda betjänterna. Medan Jack stod och
betraktade vagnen, som körde förbi honom nedanför
kullen, såg han plötsligt ett dussin karlar störta fram
och fatta hästarna vid tyglarna. Några skott
avlossades, kusken störtade ned från kuskbocken och
betjänterna från sin plats bakpå vagnen; rövarna
öppnade därefter dörren och släpade ut den gamla
damen med alla hennes diamanter. Jack betänkte
sig ett ögonblick, till dess det föll honom in, att,
om han också icke kunde inlåta sig i strid med så
många, kunde han törhända skrämma dem lika så
väl, som han iförut på aftonen skrämt ett annat slags
rövare. Den gamla damen hade just blivit släpad
ut genom vagnsdörren, lik ett duktigt bylte kläder,
som packats tillsammans för tvättning, då Jack,
avkastande sin kappa, gick bort till randen av kullen,
så att månen bakifrån tydligen belyste hans gestalt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
