Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Kommendörkapten Wilson får med ränta återbetalt det lån, som Jack gjort av hans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 363 -
na testamentshistoria har ju ingenting att skaffa med
mitt testamente?
- Visserligen icke, men Jack har ändå, såsom
jag sade, haft sitt finger med i spelet. I sin
dämon-kostym höll han på att skrämma slag på en gammal
rik dam, som ni fattade i era armar och hindrade
från att falla. Ni ser sålunda, att han ganska riktigt
var med i spelet.
- Nu erinrar jag mig, att jag hjälpte ett
gammalt fruntimmer, som, förskräckt vid åsynen av den
onde, höll på att falla till marken. Men, tusen
dubloner för att lyfta upp en gammal änka!
- Varför icke? Har ni icke hört talas om den,
som fick ett stort kapital i testamente, blott därför
att han öppnat en kyrkbänk för en gammal herre?
- Men besynnerligt är det dock!
- Ingenting är besynnerligt här i världen,
Wilson. Vi kunna träla år ut och år in för en knapp
utkomst och genom en enkel artighet försätta oss i
en oberoende ställning. Enligt min åsikt är gåtan
tillfredsställande löst. Den gamla damen var
mycket rik, jag känner till familjen; ett tungt fall kunde
lätt bliva farligt för en gammal person; ni räddade
henne därifrån, och hon har visat er sin tacksamhet.
- Må vara; sade kommendörkapten Wilson; då
jag själv icke kan finna en bättre förklaring, får jag
väl taga er för god, men jag finner det icke fullt
samvetsgrant att beröva släkten tusen dubloner för
en simpel artighets skull.
- Ni är verkligen mycket narraktig, Wilson. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
