Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Vår hjälte nära att förgiftas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 417 -
lunda bäst, att chefen alls icke tänkte på att flytta
dem, emedan de skulle åtnjuta all möjlig
omvård-nåd, där de voro, till dess de kunde åter träffa
fregatten vid Malta. Mr Daly fann även detta vara
klokast, och kommendörkapten Wilson gav därför
sitt samtycke därtill. Då detta blivit avgjort, gick
han bort till Gascons säng och talade till honom,
men denne, som visste, att han hade en affektion åt
hjärnan, svarade icke och gav intet tecken till att
märka chefen, som stod bredvid honom, varför
denne gick bort till vår hjälte, som vid ljudet av chefens
röst långsamt slog upp ögonen, utan att röra på
huvudet, och tycktes igenkänna honom.
- Lider ni mycket, Easy? frågade
kommendörkapten Wilson vänligt.
- Mesty, Mesty! mumlade Jack.
- Han längtar efter sin uppassare, sir, sade
doktorn.
- Nåväl, svarade chefen, det är bäst, att han
får honom, han är en pålitlig karl, som skall sköta
honom väl. Var god, mr Daly, att, då ni kommit
ombord, bedja sekonden skicka Mesty i land med
mr Gascons och mrs Easys kistor samt hans egen
säck. Med dessa ord bugade sig kommendörkapten
Wilson och gick jämte Auroras läkare.
Så snart dörren var tillstängd, lyfte båda
kadetterna på huvudet och betraktade varandra, men
vågade till en början icke tala, i fall doktorn skulle
komma igen; så snart de emellertid fått veta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
