- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
17

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. En fräck fartygsstöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Mycket väl, herr kapten! — var svaret. —
Skall jag skaffa vapen?

— Förefaller mig alldeles onödigt, — svarade
kaptenen. — Jag, ni och maskinisten hafva ju våra
revolvrar; och dessa otillräkneliga människor är bäst
att ej gifva eldvapen i hand; de kunde förråda oss i
förtid. — Karlar, jag räknar på, att det icke
kommer att felas er mod och kraft! — vände Bamford
sig till de vilda sällarna. — Det är mången bland er,
som i dag för första gången är med om en kupp
under mitt befäl, och jag får nu bedöma, om jag kan
använda honom!

Vilda rop ur hesa strupar skulle betyda ett löfte,
men Bamford låtsade, som om han knappt hört det;
han tog afsked från Heinz och maskinisten och trädde
ut i det fria, där några få gaslyktor sparsamt
upplyste gränden.

Eolus hade hissat sin ankarlanterna på fockmasten
och lagade sig i ordning till nattlig ro. Ty sedan det
hungriga manskapet förtärt sin aftonmåltid och rökt
den vanliga aftonpipan, begaf sig hvar och en emot
klockan 10 in i sin koj. Endast en af de på 24
timmar hyrda karlarna hade knotande måst öfvertaga
vakten och promenerade nu fram och tillbaka på
däcket i förhoppning att blifva aflöst om två timmar.
I början blickade han visserligen ut öfver den dystra
vattenytan, som om han velat mönstra fartygets
omgifning; men då intet misstänkt lät se sig, föreföll det
honom öfverflödigt att vaka längre. Fartyget kunde
ju ingenting hända, i synnerhet som ebben och en lätt
nordvästvind höllo ankartåget stramt. Alldeles i
närheten lyste dessutom fönstren hos Governors Island,
och en högljudd hvissling vore tillräcklig för att genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free