- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
26

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. Sjöröfvarens skattkammare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Stoppa maskin. Back! Heinz, fira ned en båt
och för ett par trossar i land? — voro Bamfords
snabbt på hvarandra följande befallningar, sedan Eolus
styrt igenom den smala kanalen och anländt till ungefär
midten af bukten. Snart var jakten med två trossar
fastgjord vid starka träd och låg nu, icke synbar för
förbifarande sjöfolks blickar i en af världens skönaste
hamnar. Man kunde inifrån viken icke engång se
hafsspegeln glänsa, emedan klippor och träd med sina rika
hängväxter bildade en ogenomtränglig slöja.

— Erik, visa karlarna hvar timmermansverktygen
äro förvarade. Det blir mycket att göra under de
närmaste timmarne, — sade kaptenen till den tyske
gossen, som stod rak som ett ljus framför sjöröfvaren
och icke gjorde min af att lyda ordre.

— Nå, hvad sölar du efter? — dundrade
Bamford åt gossen.

— Tillåter herr kapten, att jag får säga ett par
ord? — frågade Erik.

Bamford tillkastade gossen en vredgad blick, men
betvang sig i nästa ögonblick och svarade:

— Ja, men tala kort, om du har något att begära.
Jag har icke tid att nu lyssna på ett barns
önskningar.»

— Men jag måste säga det nu, kapten! — började
Erik dristigt och öppet. — Det, som jag hittills
upplyft här ombord, behagar mig alls icke. Min far har
uppfostrat mig till fredlig sjöman och icke till
sjöröfvare, och jag vill ej skända hans heliga minne
genom att göra mig till medbrottsling i edra förbrytelser.

Bofven rodnade af vrede, det kokade inom honom
och han trefvade ofrivilligt efter sin knif, som om han
velat genomborra gossen på stället. Då mötte hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free