- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
27

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. Sjöröfvarens skattkammare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öga Eriks oskyldiga blick och hans arm sjönk slapp
ned utan att röra knifven.

— Du är ett oförståndigt barn — saknar ännu
all erfarenhet, — sade Bamford slutligen. — De där
människorna på hvilkas bekostnad jag riktat mig,
glömma nog snart sin förlust. Vi lefva för närvarande
i krigstider, och då är mycket tillåtet, som eljest
skulle vara omöjligt. Vet du ens, om jag icke är en
af Sydstaternas partigängare och som sådan har till
min plikt att försvaga det angripande Norden, så godt
jag förmår. Eolus fick jag aldrig lämna i deras
händer, och guldet och juvelerna har jag, berättigad
genom ett kaparebref, fråntagit postångaren, emedan
han tillhörde New-York. Hvad har du nu att invända
mot mitt handlingssätt?

— Jag tror icke, kapten, att ni äger ett
kaparbref, — svarade Erik. — Och vore äfven detta fallet,
kan jag dock ej ställa min tjänst till ert förfogande,
om det handlar om att skada Nordstaterna. Jag
upprepar: jag finner mig ej väl hos er och anhåller därför
om att genast blifva entledigad.

— Du är en dåre, men ärlig, det måste man
erkänna, — svarade Bamford och sökte i gossens
ansikte läsa, om det fanns hopp om, att hans
sinnesstämning kunde förändras. — Om det icke behagar
dig hos oss, — fortfor han retad, — så kan jag
endast beklaga dig. Men det skall och måste behaga
dig ombord å mitt fartyg så länge jag icke kan
undvara dig. Behöfver jag dig icke längre, så afskedar
jag dig; men du handlar oklokt, om du så mycket
längtar efter denna tidpunkt. Ty du vet icke, att den
stund, då du tager afsked från oss, lätt kan blifva
den samma, då du dör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free