- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
33

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. Sjöröfvarens skattkammare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så att allt sker så tyst som möjligt; manskapet får
icke störas i sin sömn!

Under det Erik klättrande uppnådde den vid en
spira bredvid jakten fastgjorda jullen och förde den
till fallrepet, buro Bamford och Heinz sju små, med
järnband försedda, mycket tunga kuttingar ur kajutan
och öfver däcket till den plats, där båten låg
nedanför. Heinz äntrade ned i den och tog emot den ena
kuttingen efter den andra, hvarvid Erik, som hjälpte
till, hade tillfälle att öfvertyga sig om den ansenliga
tyngden. Ett par små lådor, äfvenledes mycket tunga
för sin storlek, räckte Bamford till sist ned och
anbefallde i synnerhet dem åt styrmannens särskilda vård.

— Erik, vi behöfva äfven några verktyg, — sade
Bamford. — Hämta en yxa, en spade och ett
järnspett; men akta dig, så att du ej åstadkommer något
buller.

Sedan de begärda verktygen blifvit nedlagda i
jullen, vrickade Erik båten till en klippkant, som
Bamford utpekade. Där försiggick urlastningen. Erik fick
därvid hjälpa till endast så mycket, som han kunde
göra från båten, och måste sedan stanna kvar där, då
de båda skurkarna vid lyktans sken rullade den ena
kuttingen efter den andra uppför höjden och slutligen
äfven hämtade diamantlådorna och verktygen. Till
och med den enda åran, hvarmed gossen vrickat jullen
i land, togo de med sig, som om de fruktat, att Erik
kunnat fara derifrån, väcka manskapet och underrätta
det om det begångna sveket. Af sig själf skulle gossen
visserligen aldrig ha kommit på denna idé; men nu
öfvervägde han den. Maskinisten och båtsmannen
voro visserligen skurkar liksom de andra, men de hade
dock städse visat sig goda mot honom och ofta tröstat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free