- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
81

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af ön Abaco, mot hvars klippor den motståndslöst
dref hän. Hade han också haft två åror i stället för
en, så skulle dock striden mot vind och våg icke ha
gagnat honom något. Sedan forna dagar, då han
ännu var ombord på sin fars fartyg, erinrade sig Erik
tämligen noga läget af Bahamaöarna, en omständighet
som lät honom icke så djupt känna saknaden af en
karta. Abacos sandreflar böjde sig vid nordändan
skarpt åt väster; det var alltså möjligt, att han där
någonstädes träffade på lugnt vatten och mellan
klipporna nådde fast land. Ännu måste han dock
befinna sig tämligen långt öster om ön och kunde
enligt sin beräkning få den i sikte först följande dag.

Erik öppnade varsamt den lilla kaggen med sött
vatten, men vågade knappt släcka sin törst, emedan
de till största delen obebodda Bahamaöarna fullständigt
äro utan vatten. Han åt något litet och lagade sig i
ordning att sofva, emedan efter de föregående
ansträngningarna i solhettan en obetvinglig trötthet
öfverkommit honom. Men först fastgjorde han åran i
upprätt ställning, drog af sin jacka och fäste den, med
hjälp af den af båtsmannen ditlagda linan, som segel
vid åran. Den stackars gossen anbefallde sig därpå
i Guds beskydd och insomnade.

Först vid dagens inbrott vaknade Erik, steg upp
och blickade åt väster. Han visste icke, om han skulle
känna sorg eller glädje, då han några mil i lä märkte
en hög bränning och bakom den en flack, trädlös
strand. Ty fann han icke någon öppning mellan
strandklipporna, som medgaf genomfart åt hans lilla
nötskal till båt, så var han förlorad. Hans
belägenhet på bomullsbalen föreföll honom nu nästan
afundsvärd; ty i dessa trakter passera ständigt en mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free