- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
82

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fartyg, under det de trakter, där han nu befann sig,
ängsligt undvikas. Trots detta förlorade Erik icke modet
och öfverlade lugnt med sig själf om, hvad som borde
göras. Det var åtminstone dager och 12 timmars
dagsljus blefve honom till stor nytta vid landningen och
öns genomsökande. Sedan han i hast förtärt ett par
bitar bröd och druckit något vatten, tog han ned sitt
nödsegel, lade åran bakom som styre och fastgjorde
den, så att bränningen icke skulle rycka bort den.

Derpå vrickade gossen beslutsamt jullen mot de
af bränningen öfversköljda klipporna. Skulle han där
finna sin undergång, så skulle han åtminstone
förkorta dödsångesten så mycket det stod i hans makt.
Han insåg dessutom, att ju snabbare jullens fart vore,
desto lättare vore den att styra. Och med hvarje
muskel i sina armar spänd, med blickarna späjande
riktade på den ogästvänliga kusten, understödd af vind
och våg, tvang Erik sin båt med förstäfven in i
bränningen. Till sin lycka upptäckte han midt i det allt
öfversköljande skummet ett mörkt ställe, en smula
sydligare än den punkt, hvarpå han hittills styrt.
Hastigt kastade han om sin båt med åran och lät
den skjuta framåt i den nya riktningen. Väl brusade
åt båda sidor bränningens vågor förbi honom och
fräsande skum öfversköljde båten; det tycktes äfven, som
om den måste fyllas och sjunka, men lätt som en and
höjde den sig åter och blef ändtligen på ryggen af
en hög, glatt våg buren mellan de hotande klipporna
och in i lugnt vatten. Gossen drog ett djupt andetag
och uppsände en tacksamhetens bön till himmelen;
han styrde längre in i bukten, hoppade i land oeh
drog upp sin båt i säkerhet på stranden.

Framför allt unnade sig Erik nu en smula hvila.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free