Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båten gaf honom skugga och båtsmannens brödpåse
tillräcklig föda. Länge hvilade dock gossen icke; han
måste förvissa sig om, huruvida ön, hvarpå han
räddat sig, var bebodd eller åtminstone beboelig.
Intetdera var fallet, som Erik alltför snart märkte. Den
var en sandrefvel, knappt en kvadratkilometer i
omfång, sandig och endast betäckt med några taggiga
växter. Men väster om denna sandrefvel, skild genom
en smal hafskanal från honom, visade sig en större,
trädbeväxt ö, hvarpå han hoppades att finna
människor. Men huru skulle han komma dit? Att drifva
ut sin julle mot bränningen i hafvet, något som varit
nödvändigt, om han ville omkringfara sandrefveln,
kräfde mera krafter, än han ägde. Det fanns därför
blott den enda möjligheten, att han drog sin båt
öfver den smala sandrefveln åt väster och där åter satte
den i vattnet. Detta företag syntes honom likväl
nästan omöjligt, och dock måste det fullbordas, om
gossen icke ville hungra ihjäl. Hafskanalen hade lugnt
vatten och sandrefvelns västliga kust många
inskärningar, som mycket väl tilläto en utfart.
Erik utvalde en lämplig bukt och började genast
att bära dit allt, som kunde lösgöras från båten, som
vattenkagge och brödpåse, åra, lösa sittbräden och
luckor; nu återstod endast det lätta båtskrofvet, men
som dock för gossen utgjorde en väldig börda. Än
dragande, än skjutande på ur vattnet, befordrade han
ändtligen jullen helt och hållet på det torra, men sjönk
därpå fullkomligt utmattad till jorden. Och icke ett
enda träd fanns det här, hvaraf han kunnat förfärdiga
sig ett par rullar! Han hade gärna för detta ändamål
uppoffrat handtaget på sin össkopa; men det var för
tunnt och skulle, utan att rulla, endast ha pressat in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
