- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
89

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visade de honom sina i kistor förvarade skatter, ur,
smycken och äfven kontanta penningar, och förklarade
för honom, att allt detta härstammade från strandade
fartyg, hvilkas manskap omkommit. Erik ryste vid
dessa berättelser, som påminde honom om hans egen
fars död.

— Förekommer det ofta, att skepp lida
skeppsbrott här? — frågade han.

— När stormen rasat ett par dagar, — svarade
Johnson leende, — så göra vi alltid ett rikt byte.
Någon räddning finnes det icke här för fartygen,
emedan genomloppspassagerna äro för grunda.

— Och hvad blir det af med människorna på
de strandade skeppen? — frågade Erik vidare. — De
kunna väl icke drunkna allesammans och återfordra
väl ibland sin egendom?

— Drunkna? — Nej, de drunkna icke alla
godvilligt i bränningarna, — svarade gubben hånleende.
— Många komma stranden mycket nära och utsträcka
äfven bedjande händerna mot oss; men du sade ju
själf, att de skulle kunna återfordra sin egendom, och
det komme oss mycket olägligt till pass; därför tillåta
vi ej deras landning utan stöta dem tillbaka i det
skummande hafvet. På så sätt drunkna de slutligen
allesammans och ingen framkommer med några
anspråk. Dig ingaf din goda ängel tanken på att skänka
mig jullen; eljest bure du ej i dag ditt hufvud så käckt
på dina skuldror.

Tio dagar hade förflutit sedan Eriks ankomst till
Svanstaden, då en häftig orkan brast lös. De bruna
och svarta skälmarna voro glada öfver ovädret och
hoppades på rikt byte. Solen gick ned och djupt
mörker inhöljde hafvet och ön. Från Svanstaden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free