- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
90

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bemärkte man emellertid ett par vildt upp- och
nedfarande ljuspunkter, tillhörande ett förbiseglande
fartyg, som dref allt närmare, emedan det för den höga
sjöns och orkanens skull med sina små segel icke
kunde hålla sig klart från kusten. Att fartyget i fråga
skulle stranda tycktes oundvikligt. Det var nu blott
frågan om, huruvida det skulle lyckas det att arbeta
sig upp längre i norr, i hvilket fall Johnson och hans
röfvarefölje icke finge något godt af det. Men den
skurkaktige mulatten visste råd. För att ingifva det
hotade fartygets kapten den falska tro, att en säker
hamn befunne sig framför Svanstaden, hämtade han
skyndsamt ut en stor lykta ur sin hydda, närmade
sig stranden så nära som möjligt och rörde den fram
och tillbaka, upp och ned. Där redan ett fartyg funnit
skydd, där — måste de bedragna sjömännen tro —
är äfven plats för ett annat!

Fylld af outsäglig ångest för manskapets öde och
upprörd öfver sin värds djäfvulska plan, stod Erik där
och stirrade, ur stånd att i detta mörker gifva de
nödställde en varning. Allt närmare kommo emellertid
dessa ljus; redan kunde mänskliga röster urskiljas
genom stormen, och kättingens skrammel förrådde, att
de i fördärf lockade sjömännen stodo i begrepp att
klargöra ankaret. Under tiden skrällde åskan och
bländande blixtar upplyste det skummande hafvet, på
hvilket man nu såg drifva en liten skonare, letande
efter räddning. Erik förmådde knappt hålla sig
upprätt — fartygets undergång kunde ej längre undvikas!
En följande blixt visade honom skonaren redan
beröfvad en af sina master, fullkomligt begrafven i
bränningens skum.

— Vid alla helgon, listen lyckades åter! —jublade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free