- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
103

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Flykten åt söder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

virket råkade i brand, och inom få ögonblick slogo ur
röfvarnes skattkammare en tät rökpelare mot höjden.
Därmed var hämdeverket till hälften fullbordadt.

— Raskt nu, Tom! Vårt lif beror på hvad vi nu
göra? — sade Erik och sköt hastigt sin vän tillbaka
i jullen.

De vrickade sig öfver till Johnsons fartyg, fäste
jullen vid det, lyfte ankare, vände bogen mot väster
och riktade den mot de till undergång bestämda
fartygen. Strömmen lättade deras förehafvande.

— Gå till rodret och håll dig tätt till
styrbordssida! — ropade Erik till sin vän, hoppade i rätta
ögonblicket, med en tågända i handen, öfver på
närmaste fartyg och antände den fotogen, de gjutit ut i
kabelgatten. Lågorna slogo snart högt upp, spredo sig
efter det tjärade tågverket och masterna, och Johnsons
fartyg hade, med jullen i släptåg, redan drifvit långt
därifrån i västlig riktning, då de berusade sofvarne
ändtligen blefvo uppskrämda ur sin hvila genom eldens
sprakande, exploderandet af krutförrådet och eldskenet.
De sågo den gamle Johnson stå där, vridande händerna
i förtviflan öfver att se sina egodelar räddningslöst
tillspillogifna. Erik grep fatt i ett gevär och affyrade
ett skott i luften som en sista afskedshälsning.

— De inse nu, Tom, hvad det vill säga att ha
lidit skeppsbrott. Och dock besparas dem striden mot
de vredgade vågorna och de behålla sina ärelösa lif,
under det våra fäder och otaligt många andra tappra
sjömän måst förlora sina!

Fartyget gled nu snabbare framåt, styrdt mästerligt
af Erik genom virrvarret af farliga klippor. Då gossarna
nådde öppna hafvet, hissade de båda förseglen, därpå
gaffelseglet och förlorade snart Svanöns konturer ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free