Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Snack! Godt ja’ kan se Måkholma’. Vure
dä inte ändå bäst å ta ner toppen... Dä blåser
friskt; ja’ ä’ rädd, vi sackar ner på Rö’skär
annars”, svarade utkiken.
”Hva säjer han för någe’?” hördes i detsamma
en skrofiig röst i nedgången till ruffen.
”Ah, han säjer, att vi borde ta ner toppen,
så att vi inte sackar ner på Rö’skär.”
”Dä hörs, att han ä en sö’rbo; allri kan di
få nog små segel.”
Några minuters tystnad följde; i öppningen
syntes blossningarna af en pipa, och i de ögonblick
dessa flammade till syntes ock ett rödbrusigt
ansigte men annars icke.
”Å du såg säkert, att dä va Klara?”
hördes rösten åter från nedgången, denna gång med
en viss skälfning.
”Ja, visst gjorde ja’ dä... ja’ såg henne så
tydligt, som ja’ ser dej nu”, tillade han hastigt,
i detsamma en ny glimt från pipsnuggan
upplyste ansigtet.
”Å dä va han, som gick å höll henne om
lifve’?”
”Nog var dä hans stortröja å hans sydvest
allti’, dä ä säkert, men han hade ju kunnat lån’t
ut dum till någen ann’; dä ä en sak, som ja’ inte
vet.”
Samtalet afstannade för några ögonblick.
Vattnets sqvalp kring båtsidorna, och gnisslet i
riggen, då någon il hastigt drog förbi, var det
enda, som störde tystnaden. Mörkret hade under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
