Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått så pass i näbbet, att han gör stuga’ ren, om
dä klämmer.”
”Snack! In ska ja’, om fan sjelf sto’ i dörra.
Han ska göra mej reda för, hvar han gjort å
Klara. Under det dessa ord yttrades, stego de
in i förstugan, men här stannade de ett
ögonblick, ty nu hörde Erik sitt namn nämnas. Han
ryckte ett steg tillbaka, men sträckte fram
hufvudet i lyssnande ställning.
”Dä fick ”Säl-Erik” [1] veta; han hade gjort
så, å den onn’e höll på å ta’n”, hördes det inifrån,
men nu ryckte Erik upp dörren och ropade:
”Hvem talar om mej ? ... Hvarför höll den
onn’e på å ta mej?”
”När en talar om trolla’, så ä di i första!” [2]
skrek Håkan tillbaka, vändande sig mot de
inkommande från en karl, som han höll i kragen
och fortfarande rystade. ”Du kommer ända, som
om du vure kallader. Den häringe kar‘n å ja’
ha kommit ihop om en ting. Vi mötte
hvarandra i vecka’, som va, vid Flatholmen; han kom
inifrån Gullmarn på sö’r, å ja’ gick nol på. Nu
hade ja’ mina segel babors, å han sina styrbor’s;
då va dä hans skyldi’het å falla, men gjorde han
dä kanske, nej, han ”gick fram”, å dä höll på å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
