Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på toften längre, utan sprang fram och sökte få
rodret ifrån honom.
”Ä du ifrå dej? Hva tänker du göra?” skrek
hon.
”Ja’ vet inte”, svarade han och såg stelt fram-
för sig.
”Vet du inte? Vill du rakt köra in blann’
skär’a...”
”Ja, lika gerna dä, som att du går å gifter
dej mä Erik.”
”Tomsing! Hvem har sagt, att ja’ ska gifta
mej mä’n? Dä sker allri’.”
”Ä dä säkert dä?”
I detsamma bröt fullmånen fram ur ett tjockt
moln. Paternoster-skären lågo ej hundra famnar
ifrån dem som ett yrande snöfält, och på de höga
vågryggarne brann hafvet hvitt, så långt ögat
nådde. Klara kastade åter en hastig blick på
Håkan, hvilken satt som förstenad med blicken
orörligt fästad på de skummande skären, under
det han alltjemt höll kurs emot dem. Hon sökte
att lossa hans hand från rorkulten, men denna
satt, som om hon varit fastgrodd; hon kastade
en förtviflad blick mot himlen, men i nästa
ögonblick lutade hon sig nära intill honom och sade
med något vekt och innerligt i rösten: ”Käre,
käre, du vet nog, att ja’ allri tyckt om nå’n
annan än dej, å vill du nu ta lifvet å oss begge?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
