Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid dessa ord kastade Håkan en
genomträngande blick på flickan; ett ögonblick satt han
så, men nu släpte handen styret. Snabb som
tanken högg Klara tag i detta och lade med
en kraftig rörelse rodret mot vinden. Detta
skedde emellertid i sista stund, ty skummet från
det närmaste skäret rök omkring dem, då båten
ändrade kurs och aflägsnade sig från det farliga
grannskapet. Flickan fortfor att styra; hon såg
skarpt framför sig, men kastade då och då en
förstulen blick på Håkan, som satt i en
hopsjunken ställning med armbågarne stödda mot knäna.
En tydlig slapphet hade efterträdt den
öfverretning, i hvilken han ett par ögonblick befunnit
sig, och en stund förgick, innan han återfick sitt
vanliga lynne. Slutligen reste han sig dock och
tog igen rodret med ett kort: ”Nu ska ja’ styra
igen.”
”Nå ja, men galna dej inte utan styr som
folk, för annars ta’r ja’ igen ro’ret; dä kan du
lita på”, sade Klara, i det hon återtog sin förra
plats.
Håkan svarade inte, men drog på munnen
och tycktes nu helt och hållet upptagen af
båtens manövrering. På det sättet satt han länge,
under det att han då och då frustade till,
liksom då ett invärtes skratt vill ha luft. Ett par
gånger lät hon det passera, men slutligen utbrast
hon med en viss retlighet:
”Ja’ menar, du sitter å flinar? — Ja’ tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
