Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annars, att du ej har nå’t å flina åt, då du kunn’e
bära dej så illa åt som i jåns.”
”Ja’ sitter här å tänker på Säl-Erik, å hur
galen han ska’ ha vuret, när han kom till
Ma’strand å inte träffa’ nå’n lo’s ifrån Käringö; dä
ä inte en enda derifrån, hva ja’ vet; nu löper
han allt ifrån vettet.”
”Dä kan nog hända, för i qväll har Erik ta’tt
en tår på tand mer än han brukar, men ja’ vet
en, som löper ifrån vettet, fast han ä spik nykter.
— — — Jaså, du försto’ piken, fast han va fin.”
”Nu ska du inte vara långsint, Klara; men
när ja’ tänker på, att du ska gifta dej mä den
förbannade Säl-Erik, ä dä rakt, som om någe’
ginge sönder här”, svarade Håkan och förde den
lediga handen upp till pannan.
”Ja, ja’ såg dä, men för den saken ska du
allri behöfva löpa från vettet, för ja’ gifter mej
all’ri mä honom; dä kan du lita på.”
”Den som kunde dä!”
”Jo, dä kan du visst. Usch, hva han va
grym!”
Detta svar försatte Håkan i bästa lynne; han
smågnolade och skämtade, hvarvid Erik
isynnerhet fick sitta emellan för hans qvickheter. På
detta sätt gick några timmar, men slutligen
aftecknade sig konturen af käringölandet mot den
dunkla natthimlen, och snart voro de så nära, att
de i månskenet tydligt kunde urskilja husen.
”Vet du hva, Håkan, ja’ tänker på en sak.
Dä ä bäst, du sätter mej i land på Käringö. Ja’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
