Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjgd, och den höga öfverdelen visade, att hon
till längden var öfver medelmåttan.
Den yngre var en fullkomlig afbild af den
äldre, med den skilnad, som åldern åstadkom.
Äfven hon var starkt bygd, men kroppen var
något platt, som ofta är fallet bland
skärgårdsqvinnorna: skuldrorna voro breda och bysten
låghvälfd. Ansigtsbildningen var densamma, men
den unga hade en vacker mun med ett par
yppiga läppar, hvilka, då de öppnades visade den
vackraste tandrad. Näsan var rak och fin, men
i de starkt utbildade näsborrarne låg ett drag af
sinlighet; samma var äfven förhållandet med
ögonen, ty ehuru vackra och uttrycksfulla, kunde
man dock i vissa ögonblick spåra något vildt och
lidelsefullt i dessa.
”Ja, nu tycker ja’, du borde fått nog å
Håkan. En sånn tomsing! Tror du, dä va hans
fulla allvar å låta båten ränna in bland
Paternosterskär’a?” frågade den gamla, brytande
tystnaden, och lät nätnålen falla ner i knäet.
”Så såg dä åtminstone ut, men han va inte
rikti’t vid sej, dä kunn’e en tydl’it se”, svarade
Klara, ty det var hon. ”Ja’ tror, ja’ fått nog å’n;
dä kan ingen veta, när e’ sånn ri [1] kan komma
öfver’n näste gång.”
”Nå, dä va då ändteli’ väl; då va den
skrämseln dej till nytta för hela di ti’. Dä va på
samma sätt mä far hans; han va inte rätt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
