Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sej långe tidera. En gång höll han på å segla
till botten mä hustra si”, sade den gamla, under
det hon band på noten utan att taga ögonen från
denna.
Klara kastade då och då en blick på modren
och log. En gång såg denna förstulet upp för
att se hvad intryck hennes ord gjorde på
dottren, men, mött af Klaras genomträngande
blickar, slog hon genast ner ögonen och återtog sitt
arbete.
”Ja, mä mej ska’ han inte gå till botten
åtminstone; ja’ sätter allri’ min fot på en båt, som
han ska styra, så mycke’ ä säkert!” sade dottren
bestämdt.
”Ja, ä dä inte bätter å få en sånn kar’, som
Erik; han...”
”Tig bara mä dä der språket, ja’ tål’et inte.
Ja’ gifter mej allri mä honom. Allri’ har ja’ sett
en kar’ bära sej så illa åt som han... Han ska
ha ju namn om sej å vara så nykter; jo, dä va
mej en nykter en!”
”Dä ä inte värdt å räkna så noga mä
manfolk’a. Skulle inte qvinfolk’a ta andra än som
ä nyktra, då ä ja’ rädder, att folket doge ut här
i skärgårn.”
”Ja, gerna för mej . .. men dä säjer ja’, å dä
blir ja’ vid, att kunn’e bara Håkan låta bli å
supa, så vore dä en skrofkar’; ja’ toge allri’ någon
annan än honom, för dä ä ruter i honom; dä ä
säkert.”
”Hur kom du å segla hem mä just honom?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
