Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ja, dä ä inte godt å veta”, inföll en annan,
men hur litet man visste, så visste dock tretti
ögon att sätta möte hos Klara, som satt der,
leende och utmanande.
”Hva sitter I å pekar mä ögona på mej för?”
frågade hon spotskt.. . ”Tro allri’, ja’ gifter mej
mä Erik. .. Ditt kaffe dricker ja’ gerna, kära
Gunnil, men di’ svägerska vill ja’ inte bli.”
”Ja’ tycker annars, att dä nog kunde duga
å få mej till svägerska”, sade Gunhild, skrattande.
”Så rik som Erik fins ingen fiskare häremella’ å
Styrsö, dä ä då säkert.”
”Ja, ja’ säjer nu, som ja’ ofta sagt till mor:
hans präkti’e ”grejer” skulle ja’ nog villa ha,
bara ja’ sluppe honom.”
”Hva fattas dä honom då? Ja’ tycker, att
han ä så go som många andra, om inte bättre”,
inföll Gunhild med en ton, som visade, att hon
tyckte, att det var tid att lägga in ett ord till
förmån för brödren.
”Fattas honom? Ja’ tycker, dä fattas honom
rätt mycke’, ja’... Å när han ä ”supen”, fins dä
då ingen otäckare, dä ä då säkert.”
”Hur ofta bär dä till? Dä vill ja’ just fråga”,
genmälde Gunhild hvasst... ”En gång på år’t
kanske, å dä får väl e’ fiskarehustru inte låta illa [1]
för. Han vure inte så täter som han ä, om han
söpe.”
”Åh, dä bär nog till oftare än en gång på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
