Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Dä duger å bli matmor i ett sånnt hus”,
inföll en tredje med ett sneglande ögonkast på
Klara.
”Ja hit mä kanna, bara ja’ slipper honom”,
mumlade Klara halfhögt till Ingrid, hvilken
liksom hon stod ett stycke ifrån de öfriga.
Slutligen hade man sett nog, och kannan
insattes, men nu hade man ”blodat tand”:
nyfikenheten var väckt, och Gunhild slapp ej, innan hon
visat sina gäster husets alla härligheter. Från
dagligstugan till vinden, från vinden till
sjöboden skärskådades allt och beundrades, för det
mesta med hänsyftningar på dens lycka, hvilken
en gång som matmor skulle få ”sätta ben under
ett så dukadt bord”. Dessa skedde dock helt
lågmäldt, ty Klara såg mörk ut vid dessa
anspelningar och var ej att leka med, då hon blef
uppretad. Hon och Ingrid gingo efter de öfriga.
Klara såg endast med halft öga på det ståtliga
lösöreboet, då hos Ingrid åter nyfikenheten tog
ut sin rätt.
”Nej, men du skulle ändå se på alla grejera
här”, utropade hon. . . ”Di har femton
stickebädda, [1] kan du tro dä? och så vackra sen!”
”Ja’ ger hans stickebädda hin håle ... Godt
å slippa å slita nå’n ihop mä’n! Hu, bevare mej!”
och hon satte händerna för ögonen. Men hur
det var, kunde hon ej af hålla sig från att se på
de vackra sängkläderna, som alltid jemte silfret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
