- Project Runeberg -  Skärgårdslif i vester. Tidsbilder och bygdetyper /
58

(1890) [MARC] Author: Johannes Sundblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem båda. Modren såg ut, som om hon blifvit
tio år yngre; dottren som om hon blifvit tio år
äldre; minen var kall och rösten ännu kallare;
i sjelfva gången låg något släpande och liknöjdt.

På båten gick det lifligt till; provianten var
nyss förd ombord; potatis och brödsäckar, kistor
och tinor, vattentunnor och fjerdingar lågo om
hvarandra på däcket, och man var som bäst
sysselsatt med att stufva detta under och på däck.
Erik såsom ensam redare gick omkring och styrde
och stälde samt utgaf sina order med en ton och
en säkerhet, som man aldrig förr märkt. Han var
glippande glad och kom då och då med sina
infall, åt hvilka han åtminstone sjelf skrattade.
Det fans dock en i fiskelaget, som ej deltog i
denna verksamhet, och det var Håkan. Med ena
armen kastad omkring en af vanterna och
handen nedstucken i byxfickan, stod han i en något
tillbakalutad ställning och med korslagda ben
och såg inåt land. Sydvesten var skjuten långt
i nacken och lemnade pannan bar; i den ena
mungipan hängde pipsnuggan. I denna fans
ingen eld, men så sjöd det inom honom så mycket
häftigare. De mörka ögonen stodo oaflåtligt
fastade på en punkt, och denna var Klaras blåa
hufvudduk, hvilken gjorde det i sig sjelf bleka
ansigtet ännu blekare. Han sökte oaflåtligt fånga
hennes ögon, men det ville ej lyckas, utan
spelade dessa oroligt af och an; åt båten såg hon
emellertid minst; det syntes tydligt, att hon med
flit undvek det. En gång, då fästmannen högt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:53:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjskargard/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free