Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
golfvet för brudpar och prest blef emellertid ej stor.
Man stod och väntade, hviskade, trängdes och
trampade hvarandra på tårna men allt med en
viss gemytlighet. Slutligen hördes några drag
på fiolerna. Detta var tecknet, att brudparet
med sitt följe höll på att ordna sig. Pastorn steg
nu fram och tog plats under den i taket anbragta
tronhimmeln; ögonblicket derefter hördes
brudmarschen i trappan, och en minut senare slogs
dörren upp, och brudföljet trädde in i salen. I
spetsen gingo tvänne små flickor, som emellan
sig buro den hvita, med blommor och band prydda
brudpallen. Efteråt kom brudparet och sist
brudpigorna och småsvennerna.
Den högväxta bruden tog sig ståtlig ut i sin
krona med den långa, hvita slöjan, som föll ned
öfver en dyrbar, svart sidenklädning. På
”plymmar” och band var icke heller någon brist och
brudfrämman hade all heder af sitt verk.
Brudgummen hade åter aldrig kunnat inregistreras
bland det vackra folket, men bredvid sin brud
spelade han en ännu slätare roll, der han,
bredbent och hjulbent, med riktiga ”däcksteg”
vaggade fram öfver golfvet. Ett leende spelade på
de kringståendes läppar. Bruden, som märkte
det, såg sneglande ned på den lille figuren
bredvid sig, och äfven hon hade svårt att ej dra på
munnen. Men nu stodo de framför brudpallen.
Presten mätte dem med en genomträngande blick.
I denna låg först något kallt och strängt, men
detta öfvergick efter hand, äfven hos honom, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
