Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Middagen var förbi, och gästerna hade spridt
sig åt olika håll för att hemta frisk luft: karlarne
hade slagit sig ner på klipporna utanför
bröllopshuset med pipsnuggorna i munnen och qvinnorna
hvar helst de kunnat få sig en vrå för att i ro
göra sina anmärkningar. Nästan öfver allt gjorde
man sig lustig öfver Erik och hans
”fråbärlighet” [1].
”Allri kunn’e ja’ tro, att han va så dum”,
menade en fiskarehustru.
”När har I hört, att en skärbo ä annat än
dum, när han kommer å skutedäcket? ... Men
å bära sej så galet åt, dä va mer än ja’ trodde”,
inföll en annan.
”Tager herr pastorn... Hi, hi, hi! Men
presten betacka’ sej, som I hörde.”
"Ja, Klara skulle nog gjort dä’samma, bara
ho’ torts... Ja’ så’ på henne, hur nära ho va
å säja nej, om ho kunnat mä’t”, sade Ingrid från
Käringö.
”Ahå, åhå! Till å bli gift mä den rikaste
storsjöfiskaren duger nog. Dä va allt bäst å tacka
å ta’, tänker ja’, inpassade en tredje.
”Dä der vet ja’ bättre beske’ på, ska ja’
säja er, å ho hade allri’ tatt’en, om ho skulle
hatt’en hemma vid husena år’t öfver, men nu,
då ho visste, att ho va å mä’n åtta månaT om
år’t, till dä minsta, så fick dä bli dervid, men inte
gick ho i bru’stol mä dansesteg; dä vet ja’.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
