Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Att han inte skäms å stå å svära mä
handboka i näfven.”
”När han hade nå’n hut i sej?... Lägga si’
näsa i allt, dä vill han; styra å ställa, som om
han vore kung på ön.”
”Tänk hva roli’t dä ska bli å få se Erik
dansa om e’ stunn”! Dä blir då rikti’t
björndansen”, mellanstack en ung fiskare, som gerna ville
anses som förste dansören vid bygdens
dansgillen, med en viss försmädlighet.
”Anfäkta dä! För många år se’n såg ja’
honom dansa, å han gjorde hopp å skutt mä di
värste; dä va’ ändå på en norsk brigg, som låg
utanför Egersund.”
”Ja, men se då hade han den der ”svigten”
unn’er fötter’a, som han ä van vid. Här blir dä
nog måttli’ till hopp.”
”Vi få se, vi få se.”
Några minuters tystnad uppstod nu. Det
enda som hördes var smackningen från någon,
som höll på att ”tappa elden”, eller harklingarna
från en annan, som fått röken i halsen, allt
under det att röken från de tjugu piporna stod
som ”hackerök på Inland”, för att begagna en af
de närvarandes uttryckssätt.
”Men hva går dä åt presten i da’, han som
annars ä en så’nn gästabudskar’”, hördes
slutligen en röst. ”Se der borte går han å ser ut, som
om han ville bitas.”
”Jo, dä ska ja’ säja; han ä rasan’e för att di
braskar å hofverar så mycke’... Dä ä bara till å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
