Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordning dernere”, anmärkte en gammal fiskare,
skrattande.
Den rökande fiskargruppen såg bortåt det
håll, der flickorna slagit sig ned. Det var
verkligen så, att presten styrde sina steg till dessa,
hos hvilka han slog sig ned. Han satt några
minuter för att få någon anledning sitta upp på
sin vanliga käpphäst, dansens syndfullhet; han
harklade och harklade, men det blef inte mer af
det, då i detsamma Fele-Gutten stämde upp en
”hopservals” [1]. Han harklade och stammade inte,
han, och innan presten visste ordet af, hade hela
flickskaran under larm och skratt lemnat platsen
och skyndat mot bröllopshuset. Pastorn såg
strängt efter de bortspringande, mumlade
upprepade gånger några namn mellan tänderna,
liksom om han velat inskärpa dessa i minnet. Ett
par ögonblick blef han qvarsittande på samma
plats, men snart reste han sig och följde efter.
En stund gick han fram och tillbaka bland
bröllopsgästerna, men detta varade dock ej länge, ty
en timme derefter stötte en båt ut från land;
denne förde endast trenne man, och den ene af
dem var pastorn, hvilken skuddat stoftet af sina
fötter och satte kurs mot grannön, der hans första
göra vid hemkomsten var att sätta vissa märken
i husförhörsboken.
Emellertid fortsattes dansen i bröllopsgården.
Erik sjelf hade vuxit ifrån detta nöje, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
