Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han svängt om några hvarf med sin brud, drog
han sig tillbaka bland gubbarne som åskådare.
Men så dansade bruden så mycket mer;
oupphörligt såg man den högväxta gestalten i hvirflande
fart svänga omkring på golfvet. Med hvem hon
dansade var henne synbarligen detsamma, blott
hon fick dansa; det var ett döfningsmedel mot
smärtan och ingenting annat. Af de våldsamma
rörelserna kunde man nästan tro, att hon ville
dansa sig någon sjukdom på halsen och på så
sätt komma ifrån den förhatliga förbindelsen.
Så togo ett par af hennes vänner det åtminstone.
Med Håkan hade hon icke dansat; han undvek
henne synbarligen, och härför var hon honom
tacksam; hon skulle lika litet som han kunnat
dölja sina känslor, i fall de kommit att dansa
med hvarandra.
Ett ögonblicks uppehåll i dansen hade
emellertid uppstått; Klara behöfde hemta andan och
stod och såg på ett par, som för tillfället ”voro
uppe på golfvet”. Det var Göran och Gunhild.
Det var polska som dansades, och det högväxta
paret rörde sig lätt och ledigt. Men så ville
dansören försöka sig med ”luftsprången” [1], och
då tog det emot. En gång snuddade väl en
afoten vid taket, men riktigt ville det inte gå. För
hvarje misslyckadt försök flög ett leende öfver
de kringståendes ansigten, men slutligen då desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
