Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blefvo för klumpiga, började en och annan
speglosa, åtföljd af ett litet skratt, att låta höra sig.
”Nej, min gosse; till å dansa en rikti’
håttepolske ä du för klener i ben’a till”, hördes
slutligen Håkans röst, och då Klara vände sig om,
fick hon se denne tränga fram bland åskådarne
för att komma inom ringen. För hvarje sådant
försök kom han ett par steg närmare och stod
slutligen bredvid henne.
”Hva säjer du, Klara, ska vi bägge visa dum
hur en håttepolske ska se ut, eller hur?” frågade
han sakta och med en af dessa blickar, som alltid
dårat henne.
”Ja’ vet inte, om ja’ orkar”, svarade hon,
undvikande och utan att se upp.
”Orkar? Hva ä dä för prat? Det ser,
minsann, ut, som om du skulle orka dansa hvartenda
manfolk trött’ här. Kom nu ...”
”Ja’ vet inte, om ja‘ törs för Erik”, svarade
hon med ännu lägre röst, under det hon
kastade en skygg blick åt det håll, der hon sist sett
denne.
”Hva nu då? ... Jaså, har han allt satt
käringeskräcken i dej? ... Dä va väl bitti’, tycker
ja’... Dä va ju du, som allri’ skulle låta
husbonn’era dej å din kar’?” sade Håkan litet
försmädligt.
Klara såg hastigt upp; det blixtrade till i
ögonen, och med ett: ”Ja, dä har ja’ sagt, å dä
ä så godt ja’ visar honom ända till”, räckte hon
Håkan raskt handen, och i nästa ögonblick stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
