Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jo, vi kunn’e ju roga oss mä fiskaredansen
ett grand."
"Som du sjelf tycker... Dä ä inte för mycke’,
att ja’ bju’r dej på lite varmer mat för allt hva
du bjudet mej på i da’."
"I da’ ä dä ja, som ä värd å bju’r på den
varmaste och bäste maten", svarade Erik, under
det han sökte vrida sitt ansigte till något, som
skulle föreställa skratt, hvilket dock endast blef
en ohygglig förvridning, som i stället gaf ett
hemskt utseende åt detta.
"Dä får vi se då", menade Håkan, under det
att elden i de mörka ögonen åter började brinna.
I detsamma hördes de båda fiolerna.
"Se så, här ha vi ju fiskaredansen" ropade
Erik. "Kom nu, så ska vi roga oss ett grand.
Göran blir tredje man." Några minuter senare
stodo de tre dansörerna emot hvarandra i
danssalen: "Friseglaren" hade, som sagdt, åtagit sig
att bli tredje man.
Bröllopsgästerna hade till trängsel uppfylt
rummet; alla voro nyfikna att se, ”hur dä skulle
sticka å”. Man anade, att de skulle ge
hvarandra varma fiskar, och frågan var endast hvilken
som skulle ge de varmaste, ty härom skulle det
handla, och det var det, som intresserade
isynnerhet manfolken.
Fiolerna hade tystnat för ett ögonblick, men
nu gaf Erik tecken, att dansen skulle börja.
Melodien var ett slags hastig figurétakt; efter
denna började Erik, som förestälde fiskaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
