Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan. ”Ja’ trodd’en knappt om till å vara så
pass kar’ en gång.”
”Ja, men hva va dä emot min gubbe!”
instack en tredje försmädligt. ”Han slo’ss på en
gång mot bå’ ”friseglaren” å ”Kolje-Petter” å ja’
tror dä va han, som rådde.”
”Såg I inte, hur Lars ga’ ”Torsken” en tärsk [1],
så han trilla’ under bänken! ... Han va, minsann,
inte så dåli’er”, anmärkte en ung flicka.
”Se så, nu kommer ja’ å vill vara mä! ...
Tala inte om din fästeman, när dä ä fråga om å
vara rasker blann’ manfolk”, genmälde den
sisttalande... ”Springa efter töser, dä ä han mästare
i, men ä dä fråga om...”
”Hva säjer I! Han springer inga qvinnfolk
efter numer”, afbröt den unga flickan, under det
att blodet rusade åt ansigtet.
”Passa dej du, så han inte gör’t en vacker
da’... Han har inte’ annat å brå’s på... Så’nn
va far hans, å så’nn va farbror hans... Håll du
tummen på ögona på’n.”
Samtidigt med detta sutto bruden och hennes
förtrogna vän, Ingrid från Käringö, inbegripna
i ett lifligt samtal ett stycke ifrån de talande,
alldeles ner vid stranden.
”Nå, hva säjer du? Dä börjar ju bra?” Klara
log bittert, under det hon såg utåt hafvet.
”Ja, visst bar han sej lite fumli’t åt i
bru’stol’n, dä förstås, å ingenting å så försmädli’t,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
