Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diflats mä mor om dä! Men ho ä lika dum som
alla andra... Nej, mä detta giftermålet blir
ingen välsignelse, så mycke’ ä säkert; mä grin å
slagsmål har dä börjat, å mä elände å gråt
kommer dä å sluta, dä känner ja’ på mej.”
”Åh, vi ska inte tro så illa! ... Dä kan bli
bättre, än du tror. Du ä ju å mä honom mer
än hälften å år’t. Tänk på Inland, der hustrur’a
ä tvungna å se sina elake å supi’e kar’ar skubba
omkring knut’a så långt året ä, dä ä värre.”
”Dä ä ju bra stäldt, när en ska behöfva
komma mä en sådan tröst till e’ hustru på
hennes bröllopsda’, eller tycker du inte dä?” frågade
Klara med ett bittert leende.
De båda väninnorna sutto så en stund. Den
ena hade ingen tröst att ge, och den andra ville
ingen ta’ emot. På en gång spratt Klara till.
Några toner ifrån bröllopsgården hade nått dem,
och hon blef askgrå i ansigtet.
”Herre min gu’! Ä dä allt kommet så långt?
... Dä ä en marsch di spelar, å nu ä dä för mej,
stackare, å följa mä honom hem till ”vårt”, som
ja’ härefter ska säja... Min gu’! Min gu’! Ja’
kunn’e vara färdi’ å kasta mej utför här för till
å slippa ifrå’t.”
”Var nu inte dum!... Har du ta’tt skam i
båten, får du väl ta’n i land. Dä blir inte värre
för dej än för di meste andre.”
”Dä ä också e’ tröst, när allt kommer
omkring... men kom nu, annars kommer di å
gapar å skriker efter mej.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
