Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymningen föll på, och en halftimme senare sågo
båtarne ej en skymt af hvarandra. Utkastningen
fortsattes emellertid; när en länk var slut,
vidskäftades [1] en ny och så undan för undan.
Slutligen var den siste utkastad, och Håkan höll just
på att fästa, ändan vid piptunnan [2], då båten
vickade till, och han störtade i vattnet. Han
utstötte ett nödrop, som dock qväfdes af den
öfversköljande vattenmassan. Ett ögonblick var
han försvunnen, men i det nästa syntes
hufvudet åter öfver ytan: ”Hit mä en ände!” hördes
rösten, rosslande, under det han famlade med
händerna. ”Hit mä en ände! ... Hvem har en
ände?” hördes det från båten, och man såg sig
omkring. I nästa ögonblick stod Erik med en
sådan i handen. Det föregick ett ögonblicks strid
inom honom; han gjorde en rörelse med armen,
som om han ämnat utkasta den, men ryckte den
hastigt tillbaka. Denna strid varade emellertid
blott ett ögonblick, ty nu utkastade han
tågändan, och i det nästa drogs Håkan in öfver
båtrelingen.
"Dä ä för bitti’ å löga sej än! Hu, hu, hu,
hu! så kallt!” huttrade han, skälfvande. ”Nu, om
nå’nsin, kunde ja’ behöfva en lögesup.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
