Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon sökte undvika honom, och detta lyckades
länge, men en morgon, då hon ensam återvände
från en dans på fastlandet, ty det sällskap, som
hon en stund haft, hade nyss skilts ifrån henne,
hörde hon steg bakom sig. Det klack till inom
henne, ty hon skulle igenkänt dessa bland
tusendes. Hon låtsade dock om intet utan fortsatte
sin väg men med raskare steg. För hvarje
ögonblick kom emellertid den gående närmare, och
slutligen hörde hon Bengt ropa hennes namn.
”Ja så”, sade hon med en förvånad min, ”ä
dä du? Jag hörde, dä va nå’n, som gick bakom
mej, men allri’ kunde ja’ tro, att dä va du.”
Hon hade vändt sig om och stod och
inväntade honom.
”Go’ morr’on annars!... Hvar kommer du
ifrån?” tilläde hon, sedan Bengt upphunnit henne.
”Go’ morron! Jo, ja’ kommer frå’ Gräslycke
... Ja’ har en ”affärd”, som ja’ ville ha uträttad”,
svarade han och tog henne i hand, hvarunder
han såg på henne med de underliga ögonen, som
”trängde ut i nacken”, också ett af hennes uttryck,
då det varit fråga om dessa. ”Ja’ kände igen
dej, när ja’ kom förbi vägkröken der borta och
började då att forta på, för ja’ skulle hinna upp
dej ; dä ä ledsamt å gå ensam.”
”Ja så, nå då har vi samme väg.”
De började nu att gå tysta bredvid
hvarandra.
”Fisket har slagit bra till di siste å’rena”,
sade han efter en stund, afbrytande tystnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
