Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Jo, men då...”
”Bengt!”
”Elin!” och han såg på henne med de onda
ögonen.
En halftimma derefter voro de på vägen till
kyrkan.
Med dessa drag af hårdhet älskade dock
mannen hustrun på sitt vis. Var hon ute på grannön
för att hämta en ”sqvätt” mjölk, så hade han
ingen ro i sig, innan han hade henne väl tillbaka
i stugan; kände hon sig någon gång sjuk, sade han
väl icke så mycket, men han var mörk och
orolig; då han kom tillbaka från sina resor till
Göteborg och Uddevalla, hade han ofta med sig
någon liten sak till henne; ja, det oerhörda hade
händt, att han hämtat den aflägset boende
läkaren, då hon efter en svår förkylning måste
intaga sängen. De mesta profven på sin kärlek
visade han dock i en otyglad svartsjuka, hvilken
till en början på det hela både roade och
smickrade henne, men som dock understundom antog
former, som voro allt utom roande.
”Dä va fasli’t va dä va väl mella’ dej å
Rörö-Sven på kyrkebacken i da’! I sto’ ju som ett
apespel å alla titta på er. Låt bli dä der; dä
bara ber ja’ dej!” hette det en gång. ”Hva hade
I för språk för er, du å Kalle, på ”aktion” i da’?
du såg ju på’n mä ögon, som va till å köpa fisk
mä”, lät det en annan.
Detta gjorde, att Elin knappt vågade sig ur
huset, och till kyrkan minst. Dessa resor hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
