Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit henne kära, både derför, att hon med all
sin ysterhet var religiöst anlagd, och derför, att
dessa varit de enda tillfällen hon hade att någon
gång få se ett annat ansigte än mannens, ty med
ett undantag, låg stugan ensam på skäret;
fiskläget var alldeles intill, men Måseskär skildes
dock från detta genom ett smalt sund, hvilket
gjorde, att detta aldrig besöktes af
måseskärsborna utan något särskildt ärende. Elin skulle
således gerna velat ha detta ombyte, men då
mannen efter hvarje sådan resa gick sur och
mulen, och den vanliga efterrätten på fisksoppan
och potatisen blef en rågad portion stickord så
afstod hon från dessa. Det hjelpte ej, att hon
påminte om, att Sven var hennes ”rätte
morbror”, och att Kalle icke blott var hennes
syskonbarn, utan att de voro så godt som fostersyskon.
Nej, det ”passade ändå inte”, hustrua ska hålla
sej till sin karl. Hon blef således hemma, men
hon vågade dock icke låta mannen förstå
anledningen, utan förebar illamående som orsak,
hvarför hon ej ville resa med, då mannen ibland for
till kyrkan. Till sist upphörde äfven han att
resa dit, ty att fara ensam blef dock tråkigt i
längden. Med ett ord: i stugan på Måseskär var
det ej lyckligare än i de fleste andra hem; det
låg något gråkallt och disigt i luften, som
ingendera af dem sökte skingra, tills det slutligen
vintrade till.
Sådant var Elins lif de första fem åren, men
så inträffade en händelse, som gaf lifvet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
