Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiskarstugan en annan pregel: ett litet barn kom till
verlden.
Nu fick hon hvad hon behöfde; någon att
sluta sig intill, någon, hvilken hon fick ge sin
kärlek och fick kärlek tillbaka och slutligen
någon för hvilken hon fick uppoffra sig, ty det
behöfver dock qvinnan, om hennes kärlek är af
rätta sorten. Ett par solstrålar hade slutligen
hittat in i den ensamma fiskarstugan, de klarade
upp den gråa luften derinne ja, de upptinade
äfven Bengts sinne under den första tiden, eller
så länge det timade hade nyhetens behag.
Sedan den första månaden hade det aldrig
hörts en ton i stugan, men nu hördes jemt
qvitter och sång, och Elin gladde sig ej litet öfver
att hennes sång var det omkring den nyfödde,
som först tycktes tilldraga sig hans
uppmärksamhet. Första åren voro nästan de lyckligaste, ty
under dessa kunde hon ha Ville inom stugan,
men då han ”ble så go’", att han kunde få upp
stugudörren och kunna stulta ut, var det slut på
lugnet. Förste gången han stulit sig ut kunde
hon aldrig glömma. Hon hade varit ute i köket
på ett ögonblick, och då hon kom in, var stugan
tom; den halföppna dörren visade, att ungen
flugit ur boet, och hon rusade förfärad efter. I
första ögonblicket fick hon ej ögonen på honom,
och skrek till af förskräckelse men minuten derpå
fick hon se honom stående på en liten
upphöjning med små armarne utbredda mot hafvet, som
låg stålblått i solskenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
