Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Dit, dit, mamma!" skrek lian mot modren,
då denna närmade sig. Om aftonen då Bengt
återkom från sitt dagsfiske var denna ”märkliga”
händelse den som i första rummet omtalades.
”Jo, jo, men! Han trår dit ut. Dä der ligger i
blo’n på skärgårdstingen”, sade Bengt och såg
med välbehag på gossen, som tultade omkring
på golfvet. Nu hade emellertid den lille fått
smak på ”utelifvet”, och det blef ej godt att hålla
honom från vattnet. Så länge han nöjde sig med
"säfgässen”, som modren gjort åt honom, och
som summo så präktigt i ”insjön”, bildade af
regnvattnet utanför stugan, gick det väl an;
invid denna kunde hon sitta timtals och se på,
huru den lille lekte, men när fadren en dag
hemkommit från Göteborg och hade medfört ett litet
fartyg till gossen — på honom voro presenterna
nu mera öfverflyttade — då blef det värre; nu
blef ”vattenpussen” i berget för liten och det
måste nödvändigt sättas i den ”tole" sjön, som
Ville uttryckte sig.
”Du skulle ändå inte gett honom den der
båten; han blir så itänder för sjön, att ja’ inte
får händer mä’n”, sade hustrun, bekymrad.
”Nå än sen då? Dä ä väl dä han ska bli...
Dä ä väl ur den han ska hemta si’ bergning, kan
ja’ tro... ”Dä ska krökas i ti’ som kroko’t ska
bli”, säjer ordstäft, eller hva tror du?” hette det
alltid vid desse tillfällen, och Elin kunde ej neka,
att mannen hade rätt, ehuru hennes sinne vid
tanken på det oundvikliga, som förestod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
