Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föräldrarne, när desse i sällskap med Elins bror, som
var Bengts fiskekamrat, gingo ner till båten.
”Ser du, hur kry lian ä?” sade Bengt och såg
belåtet på hustrun.
”Han vet inte hva dä ä fråga om, stackars
kräk!” sade modren, suckande. ”I da’ ä dä
vackert väder. Men tänk när dä blir ovä’r då .. .”
”Ja, då ä dä bra, att skärgårdspojken i ti’
fått ”vänja sej”, så att han inte släpper händera,
när han på egen hand ska ha sej en dust mä
väder å vind”, fortsatte Bengt torrt.
Några minuter senare var gossen i båten,
från hvilken han muntert nickade till modren.
”Kom hit mamma! I kan aldri’ tro, hur
rolit dä ä! Se, hur han gungar!” ropade han och
makade åt sig på toften. ”Kom, kom!”
”Nog ville ja’ men ja’ får inte”, sade Elin
och böjde sorgsen på hufvudet.
”Nej, dä ä allt bäst, mamma blir hemma, för
dä va’ inte längre än sen i går ho’ dränkte en
kattunge, å sånn’a ska en aldri’ ha mä sej
ombord”, sade Bengt, skrattande... ”Se så, nu ger
vi oss å... Kasta loss der Elin... Adjö mä dej!
I natt ä vi hemma.”
”Bli inte för länge!” Ängslan var nära att
qväfva rösten, och ena handen for hastigt till
ögonvrån.
”Vi kommer när vi kommer”, sade mannen
kallt; ”sätt till focken, Kalle! Qvicka dej, så, att
ja’ kan lägga’n så tätt mot vind som möjli’t; vi
kan då klara udden derborta å slipper gå omkring.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
