Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himlen var störstadels öfverdragen med tunga
moln, som med stark fart kommo dragande utifrån;
vattnet hade stigit några dagar och fiskmåsarne
i stora flockar dragit mot land. Allt detta bådade
storm.
I stugan hos Bengts sof man ännu, ehuru det
led en stund på morgonen. Bengt hade nämligen
beslutit en några dagar uppskjuten fiskeresa, och
man behöfde sofva ut, ty följande natt skulle bli
sömnlös; resan gälde nämligen det yttersta
skärbandet. Från soffan, der Ville och morbrodren
hade sina sofplatser hördes endast de jemna och
lugna andedragen, som utmärka en frisk och djup
sömn. Annat var förhållandet med Elin; äfven
hon sof, men qvaldes derunder af svåra drömmar,
ty då och då utstötte hon ett rop af förskräckelse:
dessemellan suckade hon djupt och började
slutligen snyfta. Detta väckte Bengt, som häftigt
reste sig på den ene armbågen.
”Elin, du! Vakna, hva’ ä dä åt dej. Ä du
sjuker?” sade han och stötte henne i sidan.
”Min gu’, min gu’! ... Hvart tog båten vägen?
... Der sticker ett hufve upp... Se der e’ hånn!
... Ja’ sa’ allti’, att Bengt skulle dränka’n”,
hviskade hon qvalfullt i sömnen och skakades i det
samma af en häftig snyftning.
”Elin, du! Elin du! Vakna!” sade Bengt och
stötte henne åter i sidan. Härvid slog hon upp
ögonen, hvilka efter att ha mött mannens kastade
en förvirrad blick kring stugan. Härunder fick
hon ögonen på gossen och nu klarade sig tankarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
