Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer sömn blir dä inte å; dä ä bätter å gå upp
än ligga å värka.” Han klädde sig hastigt och
lemnade stugan men i dörren vände han sig om
och sade kärft: ”häf dig nu opp å laga, att ja’
får en kaffetår... Väck Kalle och Ville.” Med
dessa ord slog han igen dörren. Elin skyndade
ur sängen och kastade sig i kläderna. Benen
ville knappt bära henne, ty hon anade hvad som
förestod. Sedan hon upptändt eld och påsatt
kaffekokarn, gick hon fram till soffan för att
väcka sonen och brödren. Hon hade dock ej
hjerta att genast göra det. Ville låg der, så
vacker och rödkindad, och snusade bredvid
morbrodren; aldrig, hade hon sett honom sådan, tyckte
hon; ett par gånger gjorde hon en rörelse, som
om hon velat skaka honom i armen, men drog
handen tillbaka. Af fruktan att späda på det
dåliga lynnet hos mannen, ifall denne återkommit
och funnit tillsägelsen ohörsammad, måste hon
dock slutligen göra det. Gossen slog upp ögonen
och log vänligt mot modren.
”Ä dä allt så dags? ... Jag sof så godt”, sade
han och sträckte armarne med en lång jäspning
öfver hufvudet.
”Ja, far sa’ till mej, att ja’ skulle väcka er;
laga att I ä uppe till han kommer tillbaka ifrå’
sjöbo’n.”
”Står han vid hva han sa’ i går? Ska vi ut
å fiska vid Ytterskär?” frågade Kalle som under
tiden vaknat.
”Han har ingenting sagt i da’, men ja’ ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
