Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flaskan men undvek härunder systrens förebrående
ögon och skyndade efter svågern.
Gossen hade under tiden stått och lyssnat
till tvisten, och modren märkte, hur tårarne vid
morbrodrens ord kommo honom i ögonen; det
var också med en känsla af riktigt hat, som hon
lemnat flaskan till brödren. Gossen stod ännu
qvar; det syntes, att han hade svårt att ge sig
i väg, och det var först vid modrens
uppmuntrande: ”se så, pilten min, var inte för ledsen!
Dä går nog bra! Far och morbror ä’ di skickli’aste
seglar’e i hela grannlaget”, som han gick fram
och tog henne i hand och klappade henne på
ena armen, något, som han annars ej brukade.
Modren kände ett varmt behof att trycka honom
intill sig, men i detsamma hördes fadrens röst
utanför, och hon fick i stället skjuta honom ifrån
sig med ett hastigt: ”hör hör, far ropar! Skynda
dej, för annars blir han arg, å då får du ondt å
dä; se så skynda dej, pilten min, å Gud bevare
dej!" Med dessa ord sköt hon gossen utom dörren,
hvilken hon stängde och gick derefter till fönstret.
Med ögonen följde hon det bortspringande barnet;
och det var, som om dess bild inbrännt sig i
hennes själ; något sådant kände hon, och hon
slukade honom med ögonen. Detta varade dock
endast några ögonblick, ty mellan stugan och
sjöboden låg en tvärsluttning, och i denna var
han snart försvunnen. Nu var det slut med
sjelfbeherskningen; den länge hejdade tårefloden
sprängde sina dammar, och hon föll i konvulsivisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
