Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråt, under det hon sjönk ner på stolen, som stod
bredvid fönstret. Så satt hon en stund; de häftiga
snyftningarne, som stundom öfvergingo i riktiga
ångestskri, gjorde, att hon ej hörde hastiga steg
utanför, utan var det först, när dörren häftigt
rycktes upp, och Ville rusade in, som hon hörde
något annat än dessa.
”Herre Gu’! Ä dä du? Får du bli hemma’?"
ropade hon och sprang emot honom.
”Åhnej, ja’ skulle bara hemta mitt nya
dörjetyg", svarade han och började röra ibland några
fiskredskap innanför dörren... Der fans det dock
icke; han letade på några andra ställen men lika
fruktlöst.
"Ja, det fins nog inte härinne", sade han
slutligen. Modren, som hjelpte honom att leta,
instämde häri, och utbrast slutligen: "hva’ ä dä
åt dej, gosse? Dä ä inte för dörjetyget, som du
kommit tillbaka? Hva ä dä?" och hon såg
forskande på honom. Ville hade gått tillbaka till
dörren och stod med ena handen på låsvredet.
Det syntes, att han hade något på hjertat, fastän
han hade svårt att komma fram med det.
"Jo, ja’ ba’ far, att ja’ skulle få springa efter
något, som ja’ glömt... men... men... ja’ ville
så gerna be’ att I skulle be’ far, att ja’ finge bli
hemma denne gången."
”Kära, kära barn: dä hjelper inte, när far
har satt sej något före... Han skulle bara bli
svår emot dej... Super han sej bara inte full,
så går det nog bra..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
