Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började den att bli mera ojemn; det syntes, att
hon plågades af någon elak dröm, ty då och då
hördes en sakta qvidan eller några orediga
hviskningar men på en gång banade sig ett högt skri
fram mellan läpparne; hon reste sig hastigt och
såg sig yrvaket omkring. "Hv... hv... hvem,
hvem va dä som ropte?...” frågade hon häftigt
och sprang ur sängen samt skyndade till fönstret
och såg ut genom detta; ögonblicket derefter var
hon ur stugan. Utkommen, tittade hon sig först
omkring och gick derefter ett hvarf omkring
denna. Hon såg derunder uppmärksamt ned åt
sjöboden men båtstaden var tom, och några
minuter derefter återvände hon in. Inkommen,
tände hon hastigt på en torrvedssticka och lyste
på klockan och gick derpå åter och lade sig. Nu
var det slut med sömnen; ej en blund kom
öfver de brännande ögonlocken, utan låg hon och
stirrade framför sig. Det var nu halfljust
derinne; molnen hade skingrats, och en klar
fullmåne spred sitt sken öfver nejden. En stråle
hittade äfven in i stugan och till den mörka
vrån, der Elin låg. I den melankoliska minen
låg ett uttryck af medlidande, ty så mycken
smärta i ett menniskoanlete hade han ej nyss
sett. Under detta fortfor stormen att rasa; vid
midnatt tycktes han ha uppnått höjden af styrka:
pipandet kring knutarne var mera ihållande,
tjutandet i skorstenen starkare och verksamheten
bland takpannorna ännu större, ty gång på gång
hörde hon, hur en sådan klingande föll ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
