Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må tacka ditt namn; de rättfärdige skola församla
sig till mig, när du väl emot mig gör.”
Rösten hade under de sista verserna flutit
jemn och klar; Maja hade under första tiden af
sin egen sorg så ofta läst dessa ord, att hon kunde
dem så godt som utantill. Med ögonen slutna
låg Elin, uppmärksamt lyssnande; detta var ovana
ord för henne; bibeln hade ju legat längst in i
dragkistlådan, och hade ej kommit oftare fram
än någon gång på söndagseftermiddagarne, då
hon ej visste ”hvar hon skulle göra af sig.” —
Han hade varit ett tidsfördrif och ingenting
annat. — Nu var det annat; hon kände hvarje ord
som ett balsam på det blödande såret, och då
gumman slutat på ett ställe, bad hon henne med
matt röst fortsätta på ett annat. Denna lydde
uppmaningen, och kapitel efter kapitel
genomgicks, medan gumman efter hvarje utbrunnen
sticka påtände en ny. Härunder låg Elin med
sammanslutna ögonlock: hon var för matt att
hålla dem uppe, men då föreläserskan börjat med
första corintherbrefvet och kommit till orden:
”Och om jag gåfve alla mina egodelar de
fattiga och läte min lekamen brinna och icke hade
kärleken, så vore det mig icke nyttigt." Då reste
Elin sig hastigt och såg på gumman med den
minen, som menniskor få, då ett nytt ljus går
upp för dem. Maja såg icke detta, och skulle,
äfven om hon sett det, ej kunnat tyda uttrycket
i de mörka ögonen, men hon kände, huru hon
hade hennes ögon liksom fastnitade vid sig. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
